Nätterna var alltid skrämmande för bokmusen. Skräcken började pirra i hans mage när biblioteket stängde dörrarna efter den sista kunden och bibliotekarien vandrade runt för att titta till alla skrymslen och vrår.
Gömd under en bokhylla följde han med hur bibliotekarien gick omkring och plockade upp glömda halsdukar och ryggsäckar.
Klappret från hennes skor ekade spöklikt under det höga kupoltaket. Biblioteket blev mörkare och mörkare för varje lampa hon släckte. Den lilla bokmusen började darra.
Till sist låste bibliotekarien ytterdörren. Hela den stora byggnaden blev ödslig och tom.
Bokmusen hade alltid varit lite annorlunda. Han gillade dagsljuset, inte natten som möss i allmänhet gör. Visst hade hans mamma lärt honom hur han skulle använda sina morrhår för att ta sig fram i mörkret, men han föredrog att leka när solen sken som varmast och klarast.
Det var så han hamnade i biblioteket. Bokmusen hade varit i lektagen och hoppat in som fripassagerare i Petters skolväska.
Nu bodde han helt allena under en hylla i biblioteket. Och nätterna var hemskt skrämmande.
Om dagarna kände han sig inte så ensam när han hörde barnen prata med varandra och med personalen. Men på natten flög fladdermöss under kupolen och häxor knackade på fönsterrutorna med sina kvastskaft. Ibland kunde han känna att det drog kallt i pälsen, och då tänkte han att det var bibliotekets gamla spöken som härjade i närheten.
Hans hjärta började bulta så hårt att det hördes långa vägar. Bokmusen var övertygad om att han snart skulle hamna i käkarna på ett spöke eller få sig ett nyp i örat av en häxa.
Större fasor än så kunde musen inte ens föreställa sig.
Men så en dag förälskade sig bibliotekarien. Hon blev tankspridd och drömmande, läste sagoböcker och handböcker om kyssandets konst och glömde ibland att göra ett och annat. Om kvällarna satt hon med ett leende på läpparna och stirrade genom biblioteksfönstret på månen och stjärnorna. Sen steg hon upp och tog små danssteg nynnande för sig själv. Hon kom inte alltid ihåg att släcka alla lampor.
En kväll glömde hon rentav att stänga av datorn.
Jag undrar just vad som blinkar därborta? tänkte Bokmusen och klättrade upp på bordet för att undersöka bildskärmen.
Hej på dej! sade Datamusen.
Jösses så förskräckt Bokmusen blev. Han hoppade till och började darra som ett löv.
Hej! sade Datamusen.
Bokmusen stirrade förbluffad på Datamusen. Det här var verkligen inte någon vanlig mus! Svansen satt fast i en dator och den fula stackaren var helt utan päls. Men den var i varje fall grå som möss skall vara.
Jag blev med strömmen på, sade Datamusen.
Vilken ström?
Jag fungerar med elström, sade Datamusen.
Bokmusen kände med tassen på Datamusens släta rygg. Den kändes inte alls elektrisk.
Tryck inte alltför hårt, för då kan du hamna i nätet, sade Datamusen.
Vad då för nät?
Bokmusen var förtjust över att ha fått en kompis. Hans glädje gjorde att rädslan försvann. Nyfikenheten tog över. Vad i fridens namn menade elmusen med sitt nät? Vad var det hans nya vän fångade i sitt nät?
Fiskar eller fåglar?
Hur kan man fånga fisk i biblioteket? frågade Bokmusen. Var har du ditt nät?
Den elsvansade datamusen stirrade chockad på Bokmusen.
Att nån kunde prata såna dumheter! Datamusen suckade, och sen hördes ett KLICK. På dataskärmen uppenbarade sig plötsligt ett fantastiskt mushål.
Kryp in där, sa Datamusen och sen hördes nya KLICK, KLICK. En lucka stängdes bakom mössen.
Bokmusen såg sig omkring. Han hade kommit till ett förunderligt rike. Ovanför och under, på sidorna och bakom ryggen på honom löpte ett virrvarr av vägar, stigar, flygleder, floder och små bäckar.
Och vilka vandrare där fanns sen! Tomtar och troll, fjärilsprinsar och älvor,
en katt i stövlar och en flicka som åkte i en förtrollad pumpa dragen av ett spann möss.
I bäckarna simmade sjöjungfrur, havsvidunder, dykarklockor och karpar med glänsande fjäll. Varje fjäll gömde tre önskningar.
Det här är bibliotekets sagonät, presenterade Datamusen.
Kan man fiska sagor här? frågade Bokmusen.
Ja, det kan man, sade Datamusen och klickade igen.
Ett sånt fiskafänge hade Bokmusen aldrig hört talas om. Datamusen lärde den att KLICKA, och med fina KLICK-skutt kom Bokmusen gång på gång till början av en ny stig. Vilket härligt hoppande! Bokmusen var vig och flink, så den blev snabbt en skicklig nätfiskare. Den undersökte nyfiket bäckarna och tittade storögt på allt som simmade omkring där.
Tummeliten seglade på sitt näckrosblad dragen av två fjärilar. Kapten Ahab förföljde en stor vit val ned längs med strömmen. Den lilla tennsoldaten stod i givakt i sin pappersbåt, en gladlynt gosse red på en delfin i svallet. Sinbad sjöfararen kom seglande mot Bokmusen förföljd av ett skepp med sjörövarflaggan hissad i masten.
Det underliga med detta rike var att alla bäckar och åar tycktes flyta rakt mot Bokmusen. Precis som om den lilla musen hade varit en ocean som kunde rymma allt detta. Bokmusen gjorde ytterligare KLICK-hopp, och ännu fler bäckar, stigar och luftvägar kom honom till mötes. Alla vägar och vandrare rymdes i honom fast han var så liten.
Vilket fantastiskt rike! suckade Bokmusen. Just då kom en flygande matta farande mot honom med två passagerare som såg så lyckliga ut.
Allt det här kan man läsa om i böcker, sade Datamusen och skulle just förklara ännu något då det skrällde till. Hela riket blev med ens alldeles mörkt! Datamusen såg död ut och i mörkret var det omöjligt att hitta mushålet på bildskärmen.
Denna plötsliga olycka kom sig av att vaktmästaren hade promenerat förbi biblioteket och sett att det lyste i fönstret. Han kom in för att kontrollera hur det riktigt stod till där inne, och sedan släckte han belysningen och stängde av datorn.
Bokmusen hamrade med tassarna mot datorns vägg och ropade på hjälp, men det hörde inte vaktmästaren eftersom Bokmusens pip var mycket svagt. Men under över alla under! Bokmusen märkte att han hade blivit modigare. Han slutade med sitt pipande.
Vem kan segla förutan vind, nynnade Bokmusen medan han gjorde sig en liten bädd i ett hörn av datorn och lade sig att sova. Sen drömde han att han var Robinson Musoe på en öde ö.
Han vaknade när bibliotekarien slog på datorn följande morgon.
Då tog han ett skutt ut ur den, sprang över bordet och försvann under bokhyllan.
Iiik! skrek bibliotekarien och hoppade upp på bordet.
En hel skolklass hade just kommit in i biblioteket och alla barnen rusade fram för att stirra på bibliotekarien som klapprade i sina högklackade skor och höll upp kjolfållen.
Iiik! skrek hon.
Vad skriker du för? undrade barnen.
Jag övar lite flamenco, sade bibliotekarien röd i ansiktet. När barnen fortsatte att stirra på henne förklarade hon att flamenco är en dans som dansas i Spanien, ibland på bordet om dansaren blir riktigt ivrig.
Är du ivrig då? frågade Petter, som tyckte att bibliotekarien snarast såg förfärad ut.
Jag är hemskt ivrig när det gäller datorer, sade bibliotekarien och klapprade igen med skorna.
Men Bokmusen fnittrade under sin hylla. Den tänkte att den nog inte längre var rädd för nånting, eftersom den hade varit på äventyr i sagonätet och klarat alla strapatserna. Den kände sig nu stor och stark. Självaste bibliotekarien hade ju förskräckt hoppat undan den upp på bordet.
Ute var vädret grått, molnen hängde tunga utanför fönstren. Bokmusen drog sig till sin myshörna för att läsa många sagor.
Och när skymningen föll och belysningen i biblioteket släcktes, märkte musen att inuti, i ens sinne, kan det vara ljust och lätt också nattetid.
Man kan ha sol i sinnet medan stormen viner kring knutarna. Inombords kan man vara en käck musprins fast man utanpå ser ut som en alldeles vanlig grå liten mus.
Och bokmusen började tassa i mörkret mot datorn för att se ifall Datamusen händelsevis skulle ha strömmen påknäppt igen.
